1 månad senare.....
Nu har vi varit hemma i 4 veckor. Det har hänt en del sedan dess både bra och mindre bra saker. Så som livet är.
Det bra var att Magnus fick jobb i skidpatrullen. det han önskade mest av allt denna vinter. Att få jobba ute och att få jobba med service. Bästa jobbet. Lycka, glädje och framtidstro. Att hjärnan inte skulle orka det kunde vi aldrig ana. M kände sej redo att ta sej an nya utmaningar.
Med det kom också det sämsta tyvärr. Utbildningsblocket var mycket tufft och startade med kurs i Första hjälpen. Redan efter dag 1 kände M att han inte mådde riktogt bra. Lite smått tryck över bröstet och den där oroskänslan i kroppen som är svår att beskriva och förklara.
Känslan höll i sej och eskallerade med stickningnar i armar och ben, käslan av att inte få luft och den där stora elefanten som parkerar på bröstkorgen, det massiva trycket.
Beslutet blev att ta sej igenom den kursen, som var 5 dagar, och sedan avbryta utbildningen. Så tåkigt och ledsamt men så förnuftigt och klokt. Den där avgrunden eller kalla det väggen om du vill fanns där närmare än vad vi någonsin kunde tro. M har kännt sej stark och friskt men det har vi lärt oss att det inte är detsamma som hjärnan vill samarbeta och lära sej nya saker. Speciellt inte i ett högt tempo med långa dagar. Det var bara att backa och tänka om en tråkig erfarenhet rikare. Veckan som kom gick åt till att vila. Hans knopp var helt tom och trött. Den hade verkligen satts på prov fick vi erfara.
Nu målar M 2-3 dagar i veckan. Tryggt för hjärnan med något den kan och något M kan. Han behöver inte fundera och oroa sej så mycket och det verkar hjärnan tycka om. Den är inte redo för mer trots att det snart gått 2 år sedan diagnosen fastställdes, utmattningssyndrom.
I helgen börjar han ett säsongsjobb som diskare 2 kvällar i veckan. Vi får se hur det går. Vi håller tummarna at det funkar så det kan bli skidåkning dagtid. Skidåkning för att fylla på energin och vila och återhämta kropp och framför allt knopp.
Jag startar mitt säsongsjobb imorgon. Samma ställe som jag jobbade på i somras. Världens mysigaste B & B,
Åre B&B .Välkomna att bo hos oss om ni ska till Åre.
Det jag oroat mej för, Eddie som bestämt sej för att han inte ska vara ensam i lägenheten, har löst sej. Han får vara med på mitt jobb och vara i repan. Toppen, nu ska vi träna på det och förstå att det är där han ska vara. Det kommer att gå så bra, han är klok den hunden.
Ha en fin kväll