Den stora sorgen
Vår stora stora sorg.
I slutet av januari fick vi ta det svåra, sorgliga och tunga beslutet. Vår Irländska setter Eddie blev så sjuk och han mådde så dåligt att vi måste låta honom somna in.
Vi hade förhoppningar om bättring då han svarade bra på sin kortisonmedicinering (se tidigare inlägg) men medecineringen eller den autoimmuna sjukdomen tog sej andra vägar och slog ut hans lever, mjälte, urinblåsa och hjärta. Alla dessa organ var förstorade och han fick vätska i buken.
Den dagen man inte vill tänka på var verklighet.
Jag skulle kunna skriva massor om dessa dagar men gör valet att det får räcka så här. Jag bearbetar varje dag, saknar varje dag och låter honom vara med i min tanke varje dag.
Det vi ska göra nu när det är snöfritt är att sprida Eddies aska på fjället. Ett av de ställen han älskade att vara på när han var frisk. Han ska få "springa" där i evighet.
