WEMBRANDS KRYPIN

 

Nu är det gjort och det har redan gått en vecka sedan operationen. Äntligen har jag fått förmånen att förbättra min livskvalite´ med hjälp av sjukvården och mej själv i ett bra samarbete.

 

Historien är den att jag på sent 80-tal spelade fotboll och skadade mej. Båda mina främre korsband gick av och lite andra småskador i höger knät. Då, in that days, fanns inget alternativ till operation om man ville fortsätta idrotta så valet var lätt. Operation.

 

Den lyckades till 100%, grejen var att jag inte förstod vikten av bra och motiverad rehab. 19 år, vill bara spela fotboll och innebandy och ingen stöttning via sjukgymnast. Tänk om jag fått den hjälp då som jag får nu, efter denna op. Tänk om jag varit lite mer mogen och forstått hur viktigt det var med rehab. Som sagt, det är i historia nu. JAg tror dock inte att bättre rehab gjort att jag inte fått artros men det kanske tagit lite längre tid innan den började bråka.

 

Jag har haft knäproblem i 12-13 år och fick även konstaterat lätt artros vid ett läkarbesök. Artros!!! 36 år!!! Nä nä, det får man när man är 70+. Den som kollade plåtarna måste ha förväxlat den eller helt enkelt sett fel! Kanske menisken eller lite dåligt brosk som måste tas bort. Inte värre än så, kom igen nu, fixa mej.

Jag körde igång med träning för artrosknän, fick tuppkamsextrakt injicerat, fick kortison injicerat, provade ett antal knäskydd och levde vidare. 

 

Tog hälp av en PT.

Cyklade Vätternrundan, ett antal cykelvasor, AIM-challenge, Tjurruset, Hofors Adventure Race, ÅEC och lite annat. Det gick hur bra som helst så jag vet att det går att leva med måttlig artros och vara aktiv.

 

Det här funkade bra till för 5 år sedan. Då skadade jag mitt andra knä och fick även där diagnosem artros. Jag tappade fart i min träning p g a smärtan och sorgen över diagnosen. Min känsla är att från den dagen så blev mitt högra knä(de jag nu opererat) blev snabbt sämre. Jag fick sluta springa och åka alpinskidor. Jag fick ändra mitt fokus vad det gällde träningen. Jag fick se träningen som en förutsättning för att klara vardagen. 

Fram till denna sommar 2018 har det varit så, alltså helt okej men i Augusti havererade det högra knät helt. Svårt att gå och fixa vardagen. Kunde inte fortsätta mitt jobb på Åre B & B. Sorg, ilska och frustration.

 

Jag har förmånen att genom vårt företag ha en privat sjukvårdsförsäkring vilket ger mej möjlighet att direkt träffa en expert på mina problem. I det här fallet en knäkirurg/ortoped.

Jag träffade läkare 1 på Sabbathsbergs sjukhus i början av augusti. Röntgen, undersökning och väntan. 

Nästa Stockholmsbesök var det magnetröngen. Den visade det inte den vanliga röngen visade, nämligen att min knäled var utom all räddning.

 

Jag började direkt med övningar för att stärka mina benmuskler för att snabbare komma tillbaka efter operationen och underlätta rehaben. Det gav resultat. Min läkare sa att jag är stark när han skrev ut mej.

 

Jag fick träffa läkare nr 2 som skulle utföra operationen på Sophiahemmet. Fick operationsdatum 16/11 och nu är det gjort :)

Allt har gått bra och nu ser jag framåt, är superduktig med min rehab för att jag är 50 år och mycket klokare nu än när jag var 19 år. :)