9 veckor + och livet börjar återkomma........
9 veckor och 4 dagar senare.
Dagarna består av mycket rehab och en hel del papper och kontakt med myndigheter. Planen är att jag kör igång på Åre B&B v 10. Känns lite avlägset idag då mitt knä tycker att det är okej att gå inomhus i lugnt tempo men protesterar utomhus. Det gör ont runt knäskålen och då mest på insidan. Får ta extra smärtlindring inför natten dessa dagar.
Cyklar på, det blir 30-40 min/dag. Har nästan full sträckning och böjningen blir bättre och bättre. Känner mej nöjd men lite otålig 🙄
Det sväller mindre nu vid ansträngning. Det gör mej så glad. Det där spännbandet som jag kännt tidigare vid minsta ansträngning kommer bara när jag stått still och t ex lagat mat eller knutit macrameamplar. Kanske har jag hittat lösningen? Har köpt superbra kompressionsstrumpor som går ända upp till ljumsken. Köpta på Butik 21. På 80 och 90-talen kallade jag dom Stay-ups och använde dom vid fest och när jag skulle var extra snygg. Nytt årtionde, annat fokus och annat namn på strumporna. Same same är det i alla fall :).....och dom är skitbra!
Har haft vänner på besök i Åre i helgen. Middagar, skratt, firande, mat & dryck, gitarr & sång och annat skoj.
Avslutade helgen på lokala haket Vinbaren. Röding, Stomp och gräddsås med messmör. Smakade även lite på desserten, Mandelkaka med honung, gräddfil. Drömmigt gott.
Desserten.... Rödingen......
Jag jobbar ju på min vikt. Min kropp fick en typ hormonchock för ca ett år sedan. Har befunnit mej i klimakteriet länge och använder hormonplåster. Kroppen tyckte dock att det var en bra ide´att lägga på några kilo på mage och lår förra året. Anledningen till att jag vill att dessa kilon ska väck igen är att det ska bli lättare för mina knän, jag vill bli stark igen och jag vill känna att mina kläder sitter bekvämt. Själva vikten betyder inget men är en måttstock för min hälsa. Jag insåg att jag inte klarade det själv (har kanske den sämsta karaktären av alla) så jag tog hjälp av min vän Veronica, VeraVision, med kosten och träningen. Läs gärna om henne och jag rekommenderar er att låta henne hjäpa er. Speciellt om du är kvinna i klimakteriet.
Efter min operation har det gått trögt. Tror att kroppen har fullt upp med att läka. Låg förbränning kräver mer diciplin. Att vara hemma hela dagarna gör att just ätandet kan bli en del av få dagen att gå. En har lite långtråkigt - äter något, en har lite "tycka synd om mej" känsla-äter något. Rastlös-äter något. Ja, ungefär så. Jag jobbar på och det ska lyckas, för mej och mina knäns skull.
Ha en fin dag💜